När jag tänker på mig själv, när jag för en stund "kliver ur mig själv" och tänker på mig själv som om jag vore en vän eller en tjej jag ser på stan, har jag alltid haft och har fortfarande samma bild av mig själv. Den lite mulliga, lätt småtöntiga, snälla tjejen. Här om dagen kom jag på mig själv med tanken "ja, men hon är ju mullig" när jag tänkte på mig själv och mitt utseende. Men är jag mullig? Nej jag antar inte, när jag tänker efter. Dock tror jag att jag alltid kommer se mig själv så, det är en bild som har fastnat som ett lager runt tanken på mig själv. Även om jag så skulle väga mina "önskade" kilon, vara smal och nöjd, kommer jag nog ändå alltid tänka på mig själv som den mulliga, otränade tjejen. "Jag smal? Tjoho!", är min första tanke när någon säger att jag är smal och har fin kropp. Det positiva i det hela är ändå att jag alltid varit okej nöjd trots den rätt så negativa bilden av tjejen som är jag. Frågan är dock om jag inte ska försöka göra något åt det hela, kanske är det dags för mig att inse att jag är ganska smal och att jag har helt fel bild av mig själv? Men hur lyckas jag med det!?

En uppmålad bild som jag har haft sedan jag var åtminstone tio år kan bli svår att rubba på. Behöver jag ändra på bilden av mig själv? Vill jag ändra på hur jag ser mig själv? Ja, det kan nog kanske vara dags att inse och så småningom kanske börja tycka om mig själv som jag är!

En del träning, en del insikt, en del peppning, en del jämförande - men det ska nog gå :)