Erkännande
Det är "tabu" därför har jag inte velat säga något. Att inte må bra, att vara ledsen och nere utan att ha någon egentlig anledning är i mångas ögon något fult och kan ofta framkalla kommentaren "skärp dig". Jag sitter i den situationen just nu. Egentligen har jag absolut ingenting att klaga på, jag har ett bra liv med massor med kärlek och jag har ett jobb, tar studenten om lite mer än en månad och bor tillsammans med världens underbaraste kille. Men varför är jag då nästan aldrig glad, varför tänker jag bara på alla negativa saker istället för de positiva. Om någon frågar mig om jag ska med på fest tänker jag inte "Åh, vad roligt" utan jag tänker "Nej, då får jag i mig massor med kalorier", "Tänk så känner jag mig utanför eller ful", "Jag kommer säkert göra bort mig" osv.
Jag orkar inte ha det så här längre! Jag orkar inte ljuga och hitta på massor med saker om varför jag är som jag är och beter mig såhär just nu. Jag orkar inte må dåligt, ha huvudvärk och tänka massa negativt. Men jag är rädd, rädd för att bli dömd och få kommentarer om hur dålig jag är. Som vanligt så är jag rädd för att inte vara perfekt, för att göra mig själv eller någon annan besviken. För perfekt är det enda som duger när det kommer till mig själv i min värld. Jag tycker inte jag duger som jag är och jag vill att allt ska vara perfekt. Men det hämmar mig från att ens vara bra, eller vara mig själv...
/ S
Ska jag vara ärlig så känner jag likadant! Har ingen anledning till att vara deprimerad men jag är det ändå :S
Sandra jag blir ledsen när jag läser det här!
Det är klart som fan att du ska "få" må dåligt utan att ha någon egentlig anledning. Det är jag himla bra på iaf ;)
Du behöver inte försöka vara perfekt hela tiden, du är så otroligt bra precis som du är! Och jag lovar dig att det inte är någon annan än dig själv som dömmer dig utifrån det. Du ÄR bra och du FÅR må dåligt! Idag ses vi och då ska jag försöka muntra upp dig :)
Känner igen det så väl. Men klart du ska få må dåligt och prata om det! Läste att en negativ tanke drar med sig alla negativa tankar man har inom sig. Och det är därför vi mår ännu sämre när en liten dålig sak händer. Vi gör så att vi mår ännu sämre. Men en, bara en, positivtanke kan vända på allt =) Allt kanske låter stört ;P Men hoppas allt löser sig!!
Visst får man må dåligt - men hörrö nu är det dags att fokusera på vád som är bra just nu och vad du kan göra för att må bra igen. Jag fick en minidepression igårkväll. Som en blixt från klar himmel. Jag skulle varit iväg på hundgrejer i helgen men så blev det inställt och jag beklagade mig för Jens i telefon. Han undrade varför jag inte gjorde ngt utan hundarna för en gångs skull. Men med ´vem, tänkte jag och så kom känslan av ensamhet krypandes. Jag har inga vänner, tänkte jag. Många bekanta och kompisar men inga riktiga bästisar. Jag kunde knappt sova inatt bara därför. Men så blev det ny dag, jag tog mig i kragen och ringde Karro och så åkte vi ut och gick med hundarna i skogen och hade jättetrevligt. Om du behöver sällskap, vill mysa med valpar, eller vad som helst är min telefon alltid öppen. Även om vi kanske är mer ytliga vänner kan det kännas skönt att veta.
Kram Jenny
Känner igen mig! Men tänkte bara säga att du är väldigt söt:)
måste säga att du är grymt söt och jag fattar precis hur du mår och känner. Jag är i precis samma sitts det känns som man aldrig duger , att alla är mycket smalare än vad man själv är osv. men försök bara att göra vad som är bäst för dig och ett extra kilo de är bara mer att älska , du är bra som du är (:
lätt att säga kanske men det känns som att du kanske behöver och ska försöka fokusera lite på andra saker än vikten och din kropp. Fortsätt som du gör och träna och ät bra men du måste våga ha lite roligt också och kunna släppa det ibland. Även om synen på ett hälsosamt liv är det du lever nu så stämmer det ju inte överens om hur du mår.Jag tror aboslut inte på att det är nyttigt om det går till en sådan "fixering" att du inte ens känner att du kan gå ut och roa dig med dina vänner utan att få skuldkänslor. Du kanske borde tänka över lite vad som är viktigt och inte. Som du skrev så är du ju älskad (perfekt precis som du är i mångas ögon) och har ett annars bra liv. Du borde låta att leva sunt bli en del av din livsstil och inte ett tvång. Hetsa inte så mycket det kommer ändå löna sig i längden och låt dig också slappna av och tänka på annat. Du behöver inte vara perfekt varje dag för det är ingen.
åh, vad jag känner igen mig..
Du är bra, och du är stark!
