I helgen kommer jag att bli ett år äldre. Och då inte bara på ett sätt. Visst fyller jag 19 år och blir på så sätt ett år äldre på pappret. Men i helgen kommer även vår tvättmaskin kopplas in - vi kommer börja sköta all tvätt helt själva. Utan att jag själv hänger med så blir jag sakta men säkert vuxen - snart 19 år och jag har mer än vad som hör till, men jag känner mig som 16-17år? Jag hänger inte med i svängarna.

Jag kan dock utan tvekan säga att jag älskar mitt liv, jag tycker det är underbart att bo tillsammans med den jag älskar och att sköta ett eget hushåll. Och jag måste säga att vi gör det riktigt bra, Johan och jag, för att vara första gången ;)

Visst saknar jag att bo tillsammans med mamma och pappa, trots tjafs så har vi en väldigt bra relation. Men det känns som om att desto äldre jag blir, desto bättre kommer vi överrens. Från att ha varit dottern, så blir jag nu också mer som en vän. Att bo ifrån varandra är inte negativt alls egentligen, förutom att vi ses mer sällan. Och jag tror och hoppas att de tycker om att se hur bra de ändå har lyckats med mig och att deras idéer, tankar och lärdom förs vidare. För jag och Johan håller ju på och skapar ett nytt liv, så som mamma och pappa skapade ett liv när de blev tillsammans. Jag och Johan är en familj med våra traditioner och våra sätt att göra saker på och leva. Hus, barn, husdjur och allt sånt där kommer, det kan jag lova - bara inte riktigt än.

// Sandra