Vilken natt! Det kändes som att jag hostade, och då pratar vi riktiga genomborrande, rispiga, grova dödshostningar, typ 2 gånger i minuten i natt. Inte fan gick det att sova inte, och när man väl slumrade till så blev man del av de mest konstiga händelser i drömmarna, så konstiga att man fattade att de var drömmar - och vaknade. Och hostade.
Någon gång där in på småtimmarna så tände jag plötsligt lampan. Baom! Som en ljusramp trängde den genom mörkret och rakt i ansiktet på Sandra som missnöjt klämde ur sig något i stil med "maeahöööh faan". Jag såklart hade som alltid ett syfte med allt jag gjorde där i gränslandet mellan drömmarnas värld och verkligheten, och just den här gången undrade den nyväckta Sandran varför jag hade tänt lampan direkt i hennes face. Då fick hon sanningen in her face - jag skulle titta i en påse.

Runt tio vaknar jag av att min väckarklocka ringer lite konstigt. Utan att stänga av den säger jag till Sandra som jag vet ligger bakom mig - "ska vi ta o börja dagen då kanske?". Får inget svar och tycker det känns lite bittert, men jag bestämmer mig iallafall för att öppna ögonen. Då står Sandra i dörröppningen med kläder på sig och undrar om jag ska svara i telefonen som ringer för fullt bredvid mitt huvud. Det var mamma som erbjöd sig att komma över vid 12-rycket med lunch. Utan att ens överlägga det med frun tackade jag ja med mammas pannbiffar in mind. Det visade sig dock att all disk var kvar från lördagens tjejmiddag (vilket jag visste om jag tänkte efter), så Sandra greppade tappert diskborsten och satte igång. Nu har hon snart diskat klart, och vi ska studsa in i duschen.

/ Johan the sleeptalker