Upp, ner, hit och dit. Jag är lycklig samtidigt som jag är fylld med ångest. Och inte hjälper det att vakna med ena ögat helt svullet.. Ena stunden är jag full med glädje, entusiasm, framtidsförväntningar, fnitter. Medan nästa stund fylls av oro, obekvämsamhet, ångest och självförakt. Jag skulle behöva lite perspektiv men det är svårt. Svårt att få perspektiv på sitt liv under tiden man lever det. Jag hatar alla förväntningar jag har på mig själv, när jag gör saker för "att jag måste". När jag vet att jag måste göra saker, det är då jag tappar all handlingskraft och sedan kan sova bort en hel dag. Sova bort en hel dag när det finns massor att göra? På något sätt orkar jag inte med kraven.

När jag vaknade i morse och såg att det var sol deppade jag nästan ihop. Konstigt, jag vet. Anledningen är att när solen är framme kommer kravet om att sola, men idag skulle jag egentligen behöva träna och städa inomhus. Men istället sitter jag här med en sten i magen och får inget vettigt gjort. Bra matematik Sandra, bra.